Make your own free website on Tripod.com
sonsonens kommentarer

Utgivarens sonson kommentar

"Hur kan en fläck på jorden
ens hjärta fånga så,
-en spång mot evigheten
av några minnen slå..."
Så skrev den skånske poeten Theodor Tufvesson, 1884-1947, om en helt annan bygd.

Jag är född tio år efter att min farfar och namne Axel Nelson (1880-1962) gav ut denna lilla skrift som en 60-års present till sin sommar-granne "Zäta" Hæggström. Själv tillbringade jag mina första 8-9 somrar i farfars sommarstuga "Storstugan" vid sjön Trehörningen i Funbo socken. Det var ett bergigt landskap med blandskog där barrträden dominerade, inte olikt det närbelägna Roslagen. Jag har inte sett trakten sedan 1963, men jag kan ännu i detalj minnas dofterna, träden, buskarna, Storstugans interiör.... Denna underbara trakt (vars tomter numera lär vara uppstyckade, Storstugan har förändrats av senare ägare etc.), har jag burit genom livet som en rik skatt. Några hundra meter norrut, där den branta vägen slutade, fanns Selknä hållplats. Här stannade den gul och orange randiga rälsbussen Lännakatten. Nära hållplatsen bodde min farfars gode vän originalet och snickaren Emil "Eriksson med skägget". Han var en mästare på att tillverka grindar och laga de sommarboendes ekor. Han dog 1969 vid 89 års ålder. Som ett spännande inslag i idyllen fanns bröderna Jansson, om vilka jag endast minns att de var "galna". Hos närmsta sommargrannen, Hæggström, brukade vi hämta vatten sedan vår pump hade sinat. Några av de sommarboende hade gamla röda eller pastellblå badhus ute på sina bryggor. Det vilade en trolsk stämning över trakten, en stämning som jag senare kom att känna igen i Tove Janssons böcker om de högborgerliga Mumintrollen. Jag döptes i Funbo kyrka bara några kilometer från Storstugan.
Trots att Olof Rudbecks dikt inte är något mästerverk slår den an på några strängar i mitt hjärta. Men det verkliga värdet med dikten finns i min farfars kommentarer.
Att min farfar gav ut och kommenterade Funbo sockens härlighet, är nog ingen tillfällighet. Under hans ledning gavs under åren 1937-1950 ut ett nytryck av Atlantica. Atlantica var ett gigantiskt bokverk som skulle bevisa att Atlantis var Sverige och att Sverige var alla folks urhem. Författaren till detta stormakts-storhetsvansinniga, men på sitt vis mycket lärda verk, var Olof Rudbeck d. ä. (1630-1702). Just precis. Fadern till författaren av Funbo sockens härlighet! Jag antar att min farfar knåpade med kommentarerna till Rudbeck d. y.s dikt, som en avkoppling från slitgörat med Atlantican.

Bilden nedan föreställer Storstugan. Jag målade den för några år sedan; för tydlighetens skuld har jag "kapat" träden i förgrunden.

Axel Nelson, Lund i november 1998.







Min far, Alvar Nelson, minns:

Storstugan ritades av stadsarkitekten i Uppsala, Kjellberg, för professorn i filosofi Adolf Phallén. Året var 1916. Samma arkitekt har även ritat bostäderna för sjuksköterskorna i Uppsala. Phallén sålde senare huset till hovfotograf Sundgren, som i sin tur sålde huset till Axel Nelson 1932. Förebilden för huset var en norrländsk stuga, som målades med järnvitriol. (Axels kommentar: Husets södra kortsida utgjordes av en stor loggia).
Bröderna Andersson (snarare Jansson) bodde två km. bort, lite underliga och frireligiösa. De försörjde sig på att göra tjänster mot betalning; t.ex. tömma utedassen och såga upp is från sjön (isen bevarades sedan i en sk. isdös med sågspån -[kylskåpets föregångare, Axels kommentar]. Farfar (Axel .dä.) tyckte det var lite otäckt att be Janssons om hjälp. Men när deras far begrovs var farfar närvarande, iförd sin doktorshatt! Janssons ansvarade även för övertäckningen av rosorna inför vintern. Men alla rosorna frös den svåra vintern -42. Eriksson med skäggets stuga i Selknä, hade ett rum. Han hade en såg som han drev med sin traktor. Han hade två uppslagsböcker som han kunde utantill. Längre bort bodde R--kbergs. De var tattare och bytte namn ideligen. Troligen sålde de begagnade bilar. Ännu längre bort bodde en familj som vi brukade köpa grädde av.


HEM


E-mail