FUNNBOO SOCKNS HÄRLIGHET


i hastighet beskrefwen af


OLOF RUDBECKS SONEN


åhr 1712



1. En mijl från Sahla stad (där nije Major boo
På Pindi höga klint, där ynglingar wäl öfwas
I wackra slögder och i allehanda roo,
Som wittre männståå an och ädla sinnen höfwas)

2. Åth ost, sudost, så är eth boo med förnamn Fund.
Hwar af? Iag fundar eij, om icke utaf Funckar,
Som fordom där haa bodt. Där i så ligger Lund,
Bred, Hallqued, Sundby och ett Broby, som
där prunckar.

3. Ath qwäda först om Lund, är där en höger borg
Med Gyllensteenar i, fast största steen är borta,
Men elljest grååsteen nog, som giör oss alla sorg,
Som komma utaf then i åkern nog til korta.

4. Uhr denna borgen haa nog plantor sprungit opp,
Och friska teelningar, som artas wäl och grönska,
Ju wäxa städze till och gifwa allom hopp
Att bära wacker frucht, dät wij och giärna önska.

5. Till Lund så ligger nu en skiön Treehörnig Siöö,
En wacker äng och skog och andra härligheter,
Som är att nämna opp, dät godset Skelleröö
Och Söderby samt med dess qwarnar, eng och wretar.

6. Breed har och bredt sig uth af dyy och tufwig wall,
Dy fordom war dät man ett litet torparställe,
Men genom rödningar och stora suedjefall
Har dät nu stigit op till säterie och wälle.

7. Där Eden slutes in om berg, moras och skog,
Dijt flyter och den Siöö af trenne hörm och bugtar
(Förutan Bottenend, där fiskar äro nog),
Och när han stiger upp, han land och ängiar fuchtar.

8. Men huru bredt dät är, så har dät fordom hört
In under Hallqueds gård, som länge warit moder
Åth Sundby och åth dig, fast senre tider fört
En deel til Systren bort, en deel och til dess Broder.

9. Nu faller Hallqued in, som nämns af Halk och Wad,
Ty halk betyder steen och wad, som wadas öfwer,
Och sådant fins wid bron, som är en leekestad
För fisken, som uhr siön om wåhretiden ströfwer.

10. Och wore föga wärdt därom att siunga mehr,
Idy thess mästa marck är full med stora hällar,
Men som man där ibland och någre slättar seer,
Med ängiar, skog och siöö samt wackre springekäller,

11. Så will man något än här töfwa och see till,
Om där och intet fins, som nöjsamt kunde wara.
Jag tror, den nöje har och nöje söka will,
Han får dät öfwer nog, thär skog och siöö sig para.

12. Dy fast dät heter så med fogell och med fisk,
Så plägar mongen ung, som boken sin bör skiöta,
Wäl ränna tiden bort och ty fåå offta pisk
Utaf Prisciano, som the giärna willja stöta.

13. Men när the ställa sig wäl in med honom först
Och laga att de fåå en Ciceronis tunga,
Så och af Minurs brunn haa slächt sin mästa törst,
Samt af Apollo lärdt an rener stämma siunga:

14. Sij tå så kunna the wäl utan skada gå
Ibland att fiskia och ibland med dem, som jaga,
Och haa sitt tidsfördriff, när de eij gåå ifrå
Hwad hälst som wackert är och dygde kan behaga.

15. Alt sådant kan man fåå på Hallqued, som där bor;
Dy stora skogen han där in på gården ligger
Och siöön strax nedan för; fast ingen just är stor,
Tror iag, dess herre dock eij fisk af andra tigger.

16. Ja! Harar, fogell och meer sådant willebråd
Man finner äwen där och mycket utaf jorden.
På smultron, hollon och på hiortron är där råd
Samt annat godt, som kan behöfwas uppå borden.

17. Där leeka Rudor och uti en liten bäck,
Som faller i en ström, som rinner liufft och sachta,
Dess wattn är rätt skiönt, dess fisk är kiär och täck,
Ja och af samma art, som Sirac böd wäl achta.

18. Men nu nu springer iag rätt ända öfwer siön
Bort till en wacker Plan, som ligger intet illa
Straxt nedan för den byy och ofwan för den rön,
Som när wid Sundet står bland andra wäxter willa.

19. Där boo de Nympher nu, som förr på Broby bodt,
Och lefwa där i sorg och ensamt för sig siälfwa,
Seen de en Plan ha mist, som förr dem hafwer rodt,
Men haa så monge qwar som nijo ifrån elfwa.

20. Nu far iag där ifrån up til den wackra by,
Aom utaf Broo fådt namn och nyss en annan herre,
Som fast han samme gård eij bygt af nyo ny,
Har han den bättrat nog, som förr war något wärre,

21. Och wijst thet han förstår hwad landtman kommer till,
Så wäl som större ting af högre wigt och wärde;
Ty jorden twingar han att bära hwad han will,
Af bondepoickar giör han och soldater lärde.

22. En Bielke menar iag, som heela huset bär;
Så konstigt är dät bygt; dät andra zirar Törne,
Hwarmed dät fogas så, att ingen rämna är
Ifrån dät första och in til dät fiärde hörne.

23. På prästens gård och giäll iag tör eij tala stort,
Kan hända Gallen rörs (fast han det giör på alla).
Han äter, när han will, och slår igen sin port;
Den frijheet plägar eij på alla präster falla.

24. De andra gårdar, som än finnas här och där
I Funboo Sockn, iag nu giärna wille nämna,
Men kiänner icke än hwart boo och bonde här,
Dy will iag alla så i tysthet hälre lämna

25. Än qwäda något wist om dem iag är eij wiss.
Dy tå så kunde man sig siälfwer snart förhugga,
Ja lätt i hwarie ting om sanningen såå mist
Och lemna owän rum på något fåå att tugga.

Wid Hallqued Frötuna.
26. Hijt stöter Frötuna, ett wackert säterij,
Men hör till Funnboo eij, dock bör thet intet lida:
Hwad Gylnkrok tager up ijacht och fiskerij,
Fru Pärckners wett och flijt wäl bärgar å sin sida.

HEM


VAD VERSERNA HANDLAR OM. Kommentarer av utgivaren


E-mail